Nu har jag landat in här hemma med livet i Coronatider. Alla skriver om Corona vilket är fullt naturligt, för det är det som upptar vår hjärna just nu, Alla pratar om det, och denna ovisshet om vad som är bäst att göra är förvirrande. Så många olika tankar, så många olika råd, så olika rädslor och varför gör Sverige helt annorlunda än resten av Europa? Jag förstår inte och ännu mindre när jag läser allt som står överallt.
Livet i Coronatider
Varit hemma drygt en vecka och fortfarande frisk. Vi lämnade ju Mallorca precis innan det blev karantänliv på Mallorca. Jag följer det på nätet och ser att det ökar med sjukdomsfall och även antal döda. På bara drygt en vecka har mycket hänt, och man sätter in hårda restriktioner och Mallorca är helt öde. Alla sitter hemma och all verksamhet har i stort stängt. En öde ö, och jag vet att det sitter många svenskar kvar i sina hem och man undrar lite hur de mår …
Vi satte oss i karantän när vi kom hem i en vecka och nu känner jag att det är ganska ok. Vi promenerar varje dag och är och handlar ett par gånger i veckan, annars pysslar jag hemma och är på min lilla tomt. Sambon jobbar hemifrån och vi har lite rutiner. Det värsta är att jag längtar efter att få krama mina barnbarn. I lördags tog vi oss till dem för att grilla ute och få känna lite….
Vardagslivet just nu
Vi lånade med oss ett barn över natten vilket var så gott men jag kände nog att det kanske är en risk trots allt. Vi är alla friska men men… visst har man blivit nojig. Känner inte igen mig men har fått stor respekt för Coronaviruset. Beror det på media, eller för mkt info, eller att man gör olika, eller en rädsla för man inte vet?
Hur det än är så måste vi ju fortsätta trots att vi blir lite mer begränsade. Vi lugnar ner oss, vi gör saker som vi inte hunnit med hemma och det finns teknik som gör att man inte blir helt ensam. De sociala kontakterna får vi vänta med ett tag, det gör kanske inte så mycket om vi kommer friska ut på andra sidan så småningom. Var rädda om er 🥰
Tina